Jag börjar om igen!
Jag börjar skriva igen.
Inte det för att jag skulle ha tid eller alltid skulle ha lusten, men jag har för mycket tankar och frågor som bara vimlar runt i huvudet på mig! Och jag får inte alltid svar på mina frågor som jag vill ha svar på.. Men det finns inte svar till alla frågor och inte frågor till allt man undrar.
Särskilt när jag sitter på bussen, alla tankar dyker upp. Det är som när man har satt sig ner mellan raderna i bussen blir som ett fängsel. Antingen sitter det någon framför, bakom eller på sidan. För det mesta så föredrar man att sitta själv, tänka bort..komma in i sina sinnen och se om man kan ge svar på sina frågor. Jag brukar kolla på när de inte ser. När folk är långt borta, någonstans där bara deras bekymmer och tankar är. Deras blickar kan vara tomma men även fyllda med glädje, sorg eller en glimt av hemligheter. Och man kommer aldrig få svaret på vad de tänker, för det är inte ens ensak.. Ibland lyssnar man till andras problem, kärleksprat, händelser under helgen innan eller någon som grälar med den andre. Det finns ju alltid något eller någon att lyssna på om man inte vill tänka på sina egna tankar tänker jag.
Ibland brukar jag le för mig själv och tänka på om det nu skulle kunna vara någon som kunde läsa ens tankar. Den som nu skulle kunna det, skulle då inte vilja läsa mina. Den skulle nog bli helt förvirrad för alla tankar och frågor jag har. Frågor och svar jag kommer få svar på och visa andra inte..
Det här får bli ett första inlägg över tankar.
Nu ska jag sova. Godnatt!
